Epilog

Epilog

" In joy and sorrow
my home´s in your arms
in a world so hollow
it´s breaking my heart"

HIM, In joy and sorrow

April 2003

Stena Danica går sakta in mot kaj, långt därnere.
Havet glittrar vänligt som om det vore fullt av diamanter.
-Dom har verkligen valt en underbar dag, säger Monica.
-Verkligen, första varma sommardagen, svarar Joakim.
Han är så stilig idag. Svart kostym, rak i ryggen. Johan ler förälskat mot honom och tar hans hand.
-När åker ni? frågar jag.
Tar ett bloss medan jag väntar på svar. Byter fot igen, de högklackade skorna klämmer.
-På onsdag, svarar Johan.
-Ska verkligen bli så underbart, fortsätter Joakim.
-Ja, man blir ju helt avundsjuk, ler Monica. Ett helt år på resande fot. Börjar ni i Asien eller? Har ni bestämt det nu?
-Ja, nickar Johan. Visst är det ödets nyck ändå att stans två mest partajande bögar skulle vinna en sån resa, första gången dom spelar Bingolotto.
-Svenssons förlovade spel. Det var tur att vi kom på nåt "vettigt" att göra den där lördagen när vi höll på att dö i vinterkräksjukan.
-Eller ett tecken på att gud är ironisk, skrattar jag.
-Ja, eller hur! säger Monica. Och nu får Casiss ett eget rum äntligen. Skönt för henne.
-Hon har varit lite trött på konstnären som snarkar på soffan, säger jag. Hon behöver nog lite privacy ändå. Igår sa hon att han nog har en bandspelare under kudden och ska ställa ut ljuden av sin sömn på nåt galleri.
-Skulle han inte komma idag förresten? säger Joakim.
-Han har vernissage, säger Johan. Blev ju jättesur när vi inte ville komma, har du missat det?
-Ville komma! säger Monica. Det här är ju mycket viktigare! Här kommer några till vi känner förresten.
Jool, Sandra, Daniel och Lina kommer gående mot oss uppför backen.
-Fan var dom tvungna att välja den kyrkan i hela stan med jobbigast backe, pustar Sandra.
Jool drar henne sista biten, jag hör honom säga nåt om nyårsaftnar och den isiga backen upp till Masthuggskyrkan och Sandra skrattar. Hon strålar mot honom. Graviditeten har fått henne att blomma som en del kvinnor gör. Hon har blivit en kvinna nu min söta syster. Jool drar ur sin tofs, men ångrar sig och sätter upp dreadsen igen. Han verkar blomma han också. Hyn lyser när han inte röker på varje dag längre.
-Fan! Vi måste berätta, skrattar Sandra. Vi ska bli boråsare nu.
-Va!? Vart ska ni bo? säger jag. Inte i misärrummet som Casiss bor i nu, nej där ska ju konstnären bo vart...
-I Hasses rum. Musse sa att det var ok, imorses.
-Ja, jag flyttar in till Lina, säger Hasse.
Han ler mot Lina som rodnar.
-Tänk att det blev ni två, säger jag precis som jag sagt typ varje gång jag sett dom sen det blev dom två. Det hade man aldrig kunnat tro.
-Nej, det är tack vare Miles ju, säger Lina som hon svarat mig varje gång de senaste månaderna. Han förde något gott med sej i alla fall.
-Ja, säger Hasse. Om inte jag fått reda på att han strulat med Johanna hela tiden också och vart helt knäckt den där kvällen i vintras och Lina tröstade mig när jag satt där på Nef och var så full att jag var tvungen att hålla mig i bordet...
-Och nu är Miles-Piles borta för gott! skrattar Lina. Han kunde omöjligt stanna i stan efter vad som hände....
Hon börjar skratta ordentligt.
-Vadå? Efter skottdramat? säger Monica.
Hon älskar att kalla det för "skottdramat" det är så typiskt henne.
-Nej, men har du inte hört vad som hände? säger jag.
-Nej, vadå?
-Värsta grejen, säger Lina. Han var på väg hem genom stan en dag. Minding his own buisness, du vet. Och så får han akut diaré. Skiter ner sig. Mitt på Vasagatan.
-Det var för två veckor sen, lägger jag till. Första helgen det var sol och typ en miljon människor sitter ute och fikar. Och ser det.
-Det är inte sant! ropar Monica.
-Jo, visst, det är en sann historia, säger jag.
-Sen, säger Lina. Så ska han försöka gömma sej, så han kutar ner mot allén och där...
Hon frustar av skratt.
-Där blir han rånad! Med nerskitna brallor!
-Men gud! Det är ju verkligen den totala förödmjukelsen!
Monica är helt blek av skvallret.
-Ja, han fick fart hem med första Ryan Air!
Lina skrattar, tar Hasses hand.
-Nästa gång kanske det är vi som ska in här och lova varandra stora saker, ler han mot henne.
-Lägg av, säger Lina. Du tror ju inte på äktenskap, du är ju kommunist.
Monica låtsas inte om Linas ord, hon nickar mot mig och Daniel.
-Eller ni två, säger hon.
-Sluta! Jag skiter ner mej! skrattar jag. Jag har verkligen svårt för inför gud och denna församlingkittet.
-Ja, men det finns ju alltid rådhuset. Alla i hela stan måste ju inte gifta sig i St:Birgittas kapell.
-Nu är dom här! ropar Lina innan jag hinner svara.
Limosinen har stannat nere i backen. Musse kliver ur först. Räcker handen mot Petronella som kommer ut. Hon rätar på sig och vinkar till oss. Hennes svarta tärnklänning blänker i solen. Casiss kommer strax efter henne. Och så hjälper Musse huvudpersonen. Bruden. Det kan behövas lite hjälp nu när hon blivit så rund om magen. Hon vinkar hon också. Den svarta slöjan fladdrar i vinden. Det svarta släpet likaså.
-Jag fattar fan inte att dom låter henne vigas i kyrkan i den outfiten, säger Monica.
-Antagligen tror prästen att han ska rädda hennes odödliga själ, mumlar Daniel.
-Ja, men ändå. Såna där slöjor hade ju folk förr i tiden när dom gick på begravning, eller som dom har på begravingar på film, säger Lina. Men det är snyggt. Ni får gärna ha sån på min begraving om jag skulle råka dö.
-Men det är väl att häda? säger Monica.
-Det klär henne, så skit samma, säger jag. Och det är väl tur att Alex gör en sån ärbar kvinna av henne innan hon ska föda deras barn.
-Ja, och vilken tur att det var Alex som han träffade i Stockholm i höstas den där gången, säger Sandra.
Jag nickar.
-Hon skojade ju med dej att det var Markus Mustonen hon hade... Sandra börjar skratta. Fan, det är en sån fin dag att jag inte ens kan säga knulla.
-Men vi kan stå och snacka om att skita ner sej, skrattar Lina.
-Nej, nu går vi in, säger Monica. Alex står nog där inne och undrar vart vi håller hus. Och Musse vill nog ha oss inomhus när han ska leda henne till altaret.
Vi går mot dörren.
-Gud, vad roligt att du fick det där friåret, säger jag till Monica.
-Ja, visst är det! Så kan jag ta hand om Julias bebis när hon har så mycket att göra nere i fotostudion.
-Så kan du bara bära ner bäbisen när den ska ammas och så där! Det är ju kanon.
-Och snart kommer min bäbis också, säger Sandra. Den kan nog behöva mamma Monicas hjälp den med.
-Självklart! Det blir så nära egna barn jag kan komma, ler Monica.
-Gud! Borås håller på att bli ett riktigt vuxenkollektiv, suckar Joakim och himlar med ögonen.
-Men ikväll är det fest! säger Monica. Bröllopsfest! Alla kommer väl?
-Självklart, säger jag. Vi ses i Borås!


(Petra, jag älskar dig)