kapitel 3

3

(Varning för både oseriöst beteende, alkohol- och drogromantik och .... snusk)



Maj



"He was the fire restless and wild
and you were like a moth to the flame"

HIM, Funeral of Hearts

Första gången jag träffade Miles var, på vad jag har en känsla av, den mest löjliga, värdelösa fest jag någonsin varit på.
Det var Linas ex som dragit med oss till hennes bästa vän på gymnasiet. Alltså, exet var från den korta period för något år sen då Lina hade fått för sig att hon gillade tjejer lite mer än på det sätt som jag gillar tjejer. Bara det är en helt annan historia egentligen. Som kanske är allt för skruvad för att jag ska orka berätta den just nu. Vi får se om det blir av någon annan gång, senare.
Iallafall, Linas ex. Anna, hade bjudit med oss till en tjej som var hennes bästa vän på gymnasiet. Hon bodde i ett fint gammalt hus på Eklandagatan. Huset hade en sån där gallerhiss som Anna inte vågade åka i. Så vi fick gå fem trappor upp och var helt svettiga och flåsiga när vi ringde på dörren. Inte direkt kanon när man från början är tvungen att slå i underläge.
Camilla, som tjejen som hade festen hette, öppnade dörren. Kramade Anna samtidigt som hon tittade på Lina och mig, över Anna axel, med en skeptisk min.
-Gudvamånganiär! skrek hon med tillgjord falsettröst. Anna! Du kunde väl ha varnat mig för att du skulle ta med kompisar!
Sen vände hon sig direkt till Lina och mig.
-Jag är lessen men jag tror inte att maten räcker till er också.
-Äh, det är lugnt, sa Lina. Jag har spytt hela dan så jag vill nog inte ha nån mat ändå.
Camillas mun öppnade sig och stängde sig igen. Hon påminde mig lite om en guldfisk jag hade när jag var barn. Anna drog efter andan och la armen om Linas axlar.
-Camilla, det här är Lina som jag var tillsammans med för ett tag sen.
Sen nickade hon med huvudet åt mitt håll.
-Och hennes bästis Miranda.
Jag log, men kände mig som en sån där ond clown.
-Jaha, kom in då väl.
Camilla vände på klacken och försvann in i lägenheten.

Efter den välkomnade inledningen blev allt faktiskt vara värre och värre. Det visade sig ganska snabbt (eftersom alla var väldigt måna om att berätta om det) att nästan alla på festen jobbade på Radio Rix. Tydligen den viktigaste radiostationen in the free world. Märkligt hur vissa fakta liksom kan gå en förbi så totalt. Alla var arbetskompisar utan en flicka som alla verkade beundra. Hon satt som på en peidestal, egentligen armstödet på soffan. Rak i ryggen, svart polotröja, hästsvans. Hon blickade ut i rummet med ett svalt och fridfullt uttryck i sitt naturligt rosiga ansikte. Läppjade på ett glas svalt, vitt vin.
-Hon där är skriver för Nöjesguiden, hörde jag någon säga med tydlig beundran i rösten och jag förstod att det var finare än att jobba på Radio Rix.
Jag satte mig i ett mörkt hörn på golvet och började metodiskt halsa i mig vinet jag haft med mig. Lina, den slynan, kände tydligen något märkligt behov av att tala ut med Anna. Vad kan man vilja tala ut om 30 år efter förhållandet har tagit slut? Jag gjorde tappra försök att få kontakt med människor runt om mig. Men de tittade bara på mig som om jag vore något mycket obegåvat, frågade mig vad jag "pysslade med då"? och sedan vände de sig om med avsmak när jag svarat. Jag blev mer och mer inåtvänd och sur och sölade i mig vinet i en allt snabbare takt. Tills slut blev jag röksugen. Eller jag var röksugen länge men jag väntade på att Lina skulle dyka upp, titta på mig och nicka mot balkongen. Så skulle vi kunna röka och jag skulle kunna berätta för henne att jag var tvungen att gå innan jag ofrivilligt skulle råka döda någon. Men Lina dök aldrig upp och jag fick till slut gå ut på balkongen ensam. Två tjejer stod där ute när jag kom ut. Gapskrattandes drog de dåliga vitsar för varandra. Jag tänkte i min enfald att min tur hade vänt. Några dåliga skämt skulle jag nog kunna få ur mig för att få kontakt med någon. Jag tände ciggen och hakade på skojandet. Tjejerna tystnade, glodde på mig, tittade på varandra för att sedan förflytta sig, sina dåliga skämt och sina cigaretter till andra sidan balkongen. Då fick jag nog. Jag gick demonstrativt, med tänd cigg in igen. Tog min, nästan tomma vinflaska med mig från där jag lämnade den i det mörka hörnet, blossade mig igenom lägenheten och gick för att låsa in mig på toa. Lina och Anna stod i hallen utanför toadörren, omslingrade.
-Vart ska du? sa Lina
-Jag ska gå in här och supa mig snygg! svarade jag.

Inne på toan öppnade jag badrumsskåpet. Något jag förövrigt alltid gör hemma hos folk. Man kan lära sig mycket om en människa om man har sett hennes badrumsskåp från insidan.
Jo, där fanns både Pevaryl och pormaskplåster. OBFleur extra plus och Absolut torr. Där såg man. En stressad individ med underlivsproblem och svettningar. Som trodde på mirakel.
Det fanns också en en himlans massa dyrt smink. Cliniqe, Shisheido och Lancome. Jag tvättade noga bort mitt gamla smink med Camillas svindyra japanska rengöringsmjölk. Sedan la jag en perfekt make med rikligt av alla lyxiga produkter. Mitt hjärta slog som om jag rökt ett par hekto marijuana. Är det något som jag verkligen går i gång på så är det märkessmink.
Sista touchen med rougheborsten, sista klunken vin och första bultandet på dörren inträffade ungefär samtidigt. Jag öppnade dörren och mötte festen totalt oemotståndligt snygg. Lina stod på balkongen och rökte. Jag gled ut till henne.
-Suger? sa hon och nickade in mot festen.
-Hästkuk, sa jag.
-Fan vad snygg du är! sa hon.
-Tack. Synd att det inte finns en enda snygg kille här.
-Ja. Ska vi dra? Ut?
Jag hann inte svara eftersom Camilla började skrika i högan sky. Hon hade verkligen en irrierande personlighet.
-Miles!! What the fuck! You came! skrek hon.
Lina, jag och resten av festen stannade upp och kollade vad som var på gång. Camillas armar var virade runt halsen på en nyanländ gäst. När hon släppte taget uppenbarade sig, vad jag svär är, den hetaste killen på jorden. Mörk popfrisyr, bruna ögon, stor plutig mun, insugna kinder och en jävligt kaxig attityd.
-Shit! Var kom han ifrån? sa jag.
-Kan man verkligen undra, sa Lina.
Vi tittade, tysta, på den vackra mannen i rummets mitt en liten stund till, innan Lina observerade Annas desperata "kom-hit-vinkningar" från köksdörren.
-Jag tror hon vill dej nåt, sa jag.
-Ser inte bättre ut, sa Lina.
Hon kastade ciggen över balkongräcket och gick in. Camilla försvann nästan samtidigt ut i hallen och plötsligt var det ingenting som skymde sikten mellan killen och mig. Han kunde inte undgå att se mig där jag stod, två meter ifrån honom på balkongen. Jag som supit mig oemotståndlig. Kanske hjälpte skatan Camillas dyra designersmink till en smula. Dock var jag oemotståndlig. Den vackre mannen gick rakt ut till mig med ett brett leende.
-Hi, I´m Miles.
Han räckte mig en stark, varm hand.
-Hello... I´m Miranda, sa jag och log mycket brett jag med.

Och äntligen vände skitfesten.
Plötsligt var det Camilla som förnedrade sig för att få kontakt med Miles. Faktum var att hela festen svansade runt honom. Till och med Nöjesguidenflickan hade hoppade ner från sin piedestal för att sola sig lite i Miles stjärnglans. Han var en sån person, helt naturligt, som direkt han kom in på en fest- tog över den, fick alla att önska att han kunde prata en stund med dem. Just den kvällen hade jag ingen aning om detta karaktärsdrags negativa sidor. För den där kvällen såg Miles bara mig.
Han skrattade åt mina skämt. Såg bara in i mina ögon, ingen annans. Och jag har nog aldrig varit så rolig, så spirituell eller så vacker som den kvällen. Det är fullt möjligt att jag inte heller varit så bra på engelska som jag var då. Miles kom närmare och närmare. Bjöd mig på Camel Lights och virade en slinga av mitt hår runt sitt pekfinger. Symbolskt kan jag tycka nu, några månader efteråt, när jag vet hur han sedan virade hela mig runt ett finger.

Till slut blev alla andra så fulla att de fick nog med sina egna disputer och låtar som de bara var tvugna att lyssna på. Miles och jag blev av dem andledningen ensamma på balkongen. En annan sak som antagligen hjälpte till var att Camilla var tillräckligt berusad för att tilllåta alla att röka inomhus.
Vi var ensamma. Vi pratade tystare. Orden studsade stilla i det lilla mellanrum som fanns kvar mellan våra ansikten. Vi smög oss närmare. Sökte värme i varandras kroppar. Kvällen som varit aningens vårvarm när vi stretade upp för backen, på väg till festen, för evigheters sen, var nu klar, stilla och kall. Vi såg in i varandras ögon, tysta nu. Klara som vårnatten. Och så kysste han mig. Försiktigt. Sedan tonårshungrigt. Och jag kysste honom tillbaka som om det var det sista jag kunde göra innan jorden gick under. Han drog in mig mot väggen, i mörkret precis brevid fönstret där festen pågick innanför. Där i mörkret kystes vi. Kysstes och han smekte mina bröst. Såg mig djupt in i ögonen och smög ner en hand innanför mina trosor. Jag flämtade till när han fann min känsligaste punkt men han såg mig bara djupt in i ögonen och hyssade mig. Ljuden från fulla diskussioner och " en kväll i tunnelbanan" innanför flöt bort och kom nära allt medan han smekte mig runt, runt. Smekte mig och såg mig rakt in i ögonen.
Jag kom där på balkongen, som den kåta vårkatta jag var och jag dämpade mitt skrik i hans jeansjacka.
Precis när hans hand var tillbaka runt min midja igen slets balkongdörren upp och folk ramlade av någon underlig andleding ut till oss.
Vi såg på varandra och skrattade
-OK? sa han.
-Fuck yeah! sa jag.