kapitel 32

32

30 November 2002
Monica gnolar medan hon plockar bort vissna blad på pelargonerna i köksfönstret.
-Titta här! säger hon.
Håller fram en pelargon mot mig.
-Man måste plocka bort dom här gamla vissna bladen.
-Varför då? säger jag.
-Så dom gröna får kraft att växa. Det tar för mycket energi för hela växten att ha vissna blad på sej.
-Mmhm...
-Nej, vet du vad. Det är nog dags att klippa ner dom för vintern.
Hon går och hämtar en sax. Tar morgonens GP och brer ut den över bordet. Börjar bära alla blommorna till bordet.
-När kommer Lina och hämtar dej? frågar hon medan hon arbetar.
-Om en timme. Vi ska ta en öl innan konserten.
-Schysst att ni fick en sån där handikapplats ändå.
-Ja, den är ju precis framför scenen också. Det är asbra. Man ser ju inte så mycket om man måste sitta mitt i publiken.
-Nej, eller hur! Men du hade kunnat gå med kryckorna nu eller? Om det var kris? Eller orkar du inte det?
-Jag kan gå med dom, men inte stå upp en hel konsert. Det blir för jobbigt.
-Ja, jag förstår.
-Muskeln blev ju lite söndertrasad om man säger så.
Monica ryser.
-Kolla nu här istället, jag tycker söndriga muskler är så äckligt! Man ska klippa efter det här första bladvecket eller vad det heter. Ser du vart jag menar?
-Varför visar du mig det här? Jag har ingen talang för krukväxter överhuvudtaget. Om du inte kan få barn så kan inte jag ha blommor. Så har naturen ordnat det.
-Därför att odla pelargoner är lite som det är med livet. Man måste plocka bort vad som har vissnat för att få ny kraft.
-Och ibland så måste man klippa ner hela skiten?
-Precis! Och det är viktigt att inte glömma det här...
Hon drar upp hela jordklumpen ur krukan.
-Kolla här!
Hon pillar bort jorden och fortsätter:
-Man måste kapa dom här långa rötterna också. Men akta dom små, fina. Dom är känsliga, dom behövs.
-Ok.
-Så är det med livet. Man kan inte låta sej växa för rak och lång. Man måste förgrenas. Och låta sina rötter göra det också.
-Ok. Jag fattar hur jävla djup du är nu Monica.
-Men det hade du inte gjort för ett par månader sen!
-Nej, kanske inte det.
-Ska du vara hemma och fira Borås inofficiella julafton den 23:dje förresten?
-Självklart! Wouldn´t miss it for the world!