kapitel 5

5

(Alltså, jag vet att man såklart inte fick röka på Hagabadet ens innan det blev rökförbud på krogen. För jag har tränat där. Och jag tror jag stavade fel på Miles hemstad, orkade inte googla. Och att om man råkar bo i närheten av Rosenlund så tror slemgubbarna att man är en hora.
Ber om ursäkt för cheesy kärleksstuff :-))

Maj

"Love is insane baby
and we are too"

HIM, Salt in our wounds

Miles ringde redan dagen efter det där som hände på balkongen.
Vi hade skiljts åt, någonstans mellan Vasaplatsen och Nef. Lina och jag ville dansa och Miles skulle upp och jobba nästa dag. Sa han. Vi bytte nummer medan Lina stod en bit bort och rökte. Surt.
-Vart skulle han nu då? sa hon när vi äntligen började gå mot Nef igen.
-Hem och sova. Han skulle jobba imorgon.
-Jobba? En söndag? Vem jobbar på en söndag?
-Han är kock.
-Kock! Passa dej för resturangfolk. Skitkonstiga arbetstider och alkoholproblem.
-Men faan Lina!
Jag stannade till och stirrade på henne.
-Vad är problemet? Han var ju hur jävla snygg som helst. Förresten så är han kock på Hagabadet. Då kan man väl inte vara hur jävla sunkig som helst.
-Nej.
-Vad är det då?
-Jag hade tråkigt bara. Du bara hånglade.
-Vad fan gjorde du då? Lesphånglade. Helvete Lina inse att du är hetrosexuell! Du får hitta nån annan I´m-so-fuckingspecial-grej!
-Jag var kär i Anna!
-Och jag är kär i Jocke Berg!
Plötsligt stannade en bil till på gatan bakom mig.
-Hej tjejer! Vill ni ha lite skoj?
En medelålders man i volvokombi med barnstol i baksätet hade vevat ner rutan och såg allmännt sorglig ut.
-Visst, sa Lina med stark underton av sarkasm i rösten.
Jag vände mig om och lutade mig mot bilen.
-För att inte tala om hur roligt du kommer att få, sa jag, med vad jag själv tyckte var en lite lagom porrig röst.
Gubben sken upp och såg då ännu sorgligare ut.
-Imorgon när vi har ringt till din fru och berättat vad du sysslar med på nätterna! skrek Lina.
-Vi lär ju ta ditt bilnummer nu, sa jag.
Snubben tryckte gasen i botten och fick iväg med en rivstart.
-Ditt kåta svin! skrek Lina.
-Fan ska man inte kunna gå här utan att bli betraktad som att man är till salu! skrek jag.
-Där fick han! sa Lina belåtet.
-Can we go and get drunk now please? sa jag.
Vi la armarna om varandras axlar och vandrade glada över parkeringen upp mot Nef.

Nästa morgon/förmiddag/dag vaknade jag av telefonen. Det var Miles.
-Hello Love! Sorry, did I wake you?
-Mmm, mumlade jag.
-Har du lust att komma hit och få lite frukost-lunch?
-Vart då?
-Hagabadet. Jag kan fixa in dej så får du bada lite med.
-Låter helt underbart.
-Kommer du då?
-Får jag ta med min väninna?
-Varför det?
-Men du jobbar väl ändå?
-Ok då.

Lina följde med under svaga protester. Hon ville inte att Miles, som hon dissat så, skulle bjuda henne på något sa hon. Men jag hörde på hennes röst att hon var sugen ändå. Inte minst för att det var Hagabadet det handlade om, vi hade aldrig varit där.

Miles skulle säga till i receptionen att vi skulle komma, så skulle vi bli inskickade till honom. Lina och jag såg oss omkring i receptionen. Lite tagna av den pampiga vackra miljön inne på badet. Jag gick fram till disken.
-Hej, sa jag.
-Hej, sa en av receptionisterna.
-Vi är kompisar till Miles, sa jag. Han skulle säga till här att vi skulle komma.
-Miles... hon rynkade pannan.
-Han är kock...
En kort sekund knöt sig min mage. Tänk om han inte alls jobbade här. Fan vad pinsamt. Men så sken receptionisten upp.
-Javisst! Miles, den nye killen från England.
-Skottland, sa en annan receptionist.
-Ja, Skottland. Ja, han sa till att det skulle dyka upp två blonda flickor.
-Det är vi, pep Lina brevid mig.
-Ni skulle bada också, sa receptionisten och räckte över handdukar och badrockar till oss. Sen log hon brett och sa:
-Han är verkligen jättesöt! Alla tjejerna här är lite kära i honom.
De andra receptionisterna skrattade. Lina och jag tog våra grejer och gick efter den första receptionisten ut i resturangen.
-Ta ett ledigt bord, sa hon. Så ska jag hämta honom.
Vi gjorde som hon sa. Jag var verkligen skitnervös. Dessutom hade jag blivit så där riktigt jävla bakfyllehungrig. Sugen på något riktigt flottigt. Typ dricka ur en fritös.
-Hit med en cigg, sa Lina.
Jag gav henne en och tände en till mig själv.
-Fan vad läskigt det är nu, sa jag och tog ett bloss.
-Tur att jag är med va? flinade Lina.
-För det är en otrolig uppoffring va?
-Ja, jag lider som fan.
-Kan inte du hooka upp dig med nån trevlig massör här då? Så kan vi leva skitlugnt och bra.
Lina fnissade. Då kom han in i rummet. Brunt poprufs, slitna Lee och kockskjorta. Han såg helt fantastisk ut. Han log brett när han gick mot mig och isklumpen i min magen var plötsligt borta. Jag reste mig upp och han kramade om mig hårt.
-Hello Love, viskade han i mitt öra.
Sen tog han Lina artigt i handen och presenterade sig och jag såg att Lina smälte lite.
-So, do I see two hang-over-hungry girls here?
Vi nickade glatt.
-I´ll make you something special, sa han och försvann ut i köket igen.
Linas blick följde efter honom sen mötte hon min.
-Ok. Han är skitgrym, sa hon.
-Ger du dej?
-Ja, han är skitgrym.

Vi fick cola av en servitris. Sen kom Miles tillbaka med två tallrikar pasta med den absolut bästa bakfyllepastasåsen som jag någonsin ätit. Viktväktarna skulle säkert ha börjat tala i tungor och kasta vigvatten om de hört talas om den men den var precis vad min baksmäla ville ha. Miles stod brevid och såg extremt nöjd ut när vi åt. Det gick antagligen inte att dölja hur gott vi tyckte att det var med kombinationen pasta, grädde, oliver, fetaost och soltorkade tomater. När vi ätit upp och nästan slickat tallrikarna kom han ut med kladdkaka och latte. Precis vad två flickor vill ha.

-Iväg och bada med er nu! sa han när vi ätit upp.
Sen vände han sig till mig.
-Jag slutar om två timmar. Vi kanske kan hitta på någonting då? Du och jag.
-Jag kommer ner hit igen om två timmar, sa jag.
Han log brett igen och kysste mig på pannan.
Och jag som alltid varit svag för att bli kysst på pannan.

Vi badade. Noga. Lina låtsades simma konstsim. Jag skojade med magen som stod rakt ut efter Miles otroliga matlagning. Sen flöt vi runt i en liten, liten varm bassäng tills vi vart helt skrumpna.
Lina hjälpte mig att blåsa håret riktigt snyggt. Jag hade precis klippt mig i nån slags hockeyfrilla á la 2002. Jag målade mig och satte fast lite glitter i ögonvrån. Så på med mina finaste kläder; bästa Acnejeansen, randiga tröjan, Svealuvtröjan, jeansjackan och så de nya ljusblå Conversen.
-Han kommer att dö, sa Lina när jag var färdig.
-Tror du?
-Ja, han kommer att vilja ha dig till sin egen lilla popprinsessa.

Och han verkade verkligen tycka att jag var något att ha den där dagen, då när jag kom släntrande nerför trapporna när han slutade jobbet. Lina flinade och avlägsnade sig med ett peacetecken i luften och vi var ensamna. Han tog min hand och frågade vad jag ville göra. Jag ville helst bara gå hem och knulla, men sånt säger man inte även om jag är ganska säker på att det var vad han helst ville också. Så jag sa att jag skulle tycka det var schysst med den promenad. Han ville att jag skulle visa honom någon av mina favoritplatser i Göteborg, han var ju ganska nyinflyttad.
-Då vet jag precis, sa jag.
-Vart ska vi? undrarde han.
-Det får du se. Vi ska åka spårvagn först.
Vi gick ner till Järntorget och tog en vagn till majorna. Hoppade av vid Jägerdorff och gick ner mot Röda Sten. Vi hade tur. Ibland när havet vill visa sig på dåligt humör kan Röda Sten och området runt där vara den kallaste platsen på jorden. Som när Kalasturnén stannade till där 2000. Det kunde lika gärna ha varit november den kvällen i juli för snart två år sen. Men den där kvällen när jag var där med Miles för första gängen ville havet visa sig på sitt bästa humör. Jag tog det som ett tecken på vår gemensamma framtida lycka. En liten svag salt vind letade sig upp på klipporna, dit vi klättrade upp och satte oss. Havet var som kvicksilver framför oss och man kunde ana i luften att snart, snart skulle det bli sommar.

Vi rökte cigaretter och min engelska var inte ens i närheten av så lysande som den varit kvällen innan. Man jag berättade ändå om mig själv. De vanliga basicgrejerna: Miranda Persson, 27 år inflyttad från landet. Jobbar på kontor, älskar kläder och popmusik. Sen vågade jag säga några andra saker jag sällan säger högt överhuvudtaget. Saker som att jag önskar att det fanns något som jag var riktigt bra på. Något speciellt , som det känns som att de flesta har. Men inte jag. Att jag är orolig hela tiden att jag ska avslöja mig. Att någon ska upptäcka att bakom 800kronors frisyren och Fred Perryfasaden finns en bortkommen kusin från landet som fortfarande har hästlukt kvar i håret. Om du luktar noga. Miles log och sniffade mig i luggen.
-Jag kan då inte känna något, sa han. Du måste maskerat det bra med dyr hårspray.
-Ja, sån där dyr spray som man köper hos frissan, sa jag.
Han kysste mig och det kändes ännu bättre än kvällen innan. Hela min kropps energi stannade av och sögs ner i mitt underliv av den kyssen. Jag ville verkligen ha honom där, direkt på klipporna. Men fast att allt omkring mig susade och jag verkade ha tappat andan var jag ändå medveten om den grillande familjen strax nedanför oss och Stena Danica på väg till Fredrikshamn. Vi tittade länge på varandra istället.
-Vad är det som händer tjejen, sa han.
-Jag vet inte...Jag öppnar mej och släpper ut alla mina känslor och hemligheter för dej och jag vet inte ett skit om dej.
-Vad vill du veta?
-Så mycket som du orkar berätta för mej innan solen går ner eller innan jag börjar frysa.
-Miranda, du är en mycket romantisk flicka!
Jag skrattade högt, det sista man kan kalla mig är väl ändå romantisk.

Miles berättade sina basics: Miles Devlin, 29 år, skotte som träffat svenska vänner på Roskilde förra året. Vänenr som han gjort klassikern:" vi super tills vi bildar ett band" med. Enda skillnaden var att de faktiskt bildat ett band. Så för några månader sen hade Miles landat på Säve. Bytt ett regningt Edinburg mot ett regnigt Göteborg. På de några månaderna hade han lyckats skaffa sig ett jobb på Hagabadet, en andrahandslägenhet på Sveagatan, ett rykte med bandet och han hade lärt sig några viktiga svenska ord; fan, fasta bröst och immigrationsmyndigheten. Jag lyssnade noga, skrattade och hoppades att han nu också skaffat sig en tjej.

Solen tappar värme tidigt på kvällarna i maj, som väl är. Jag började frysa och vi klättrade ner från berget, åkte hem och gjorde heta saker som värmde mig igen.

Det känns svårt att berätta om just det där. Dels för att det gör ont att minnas nu när allt är över och dels för att nätter efter ett tag, på avstånd, flyter in i varandra och blir till en enda. Men jag minns att vi höll varandra hårt och att vi vaknade hela natten och ville ha varndra igen och igen. Jag minns också att sömnbristen gjorde att jag gick runt som en zombie på jobbet dagen efter. Den dagen och många dagar efter den, då han varit hos mig på nätterna.